Hej CLEOPATRA! Star Camp 2012 har precis avslutats och nu är det dags för sommarlov. Innan du sticker iväg på nya äventyr vill vi gärna höra dina tankar kring lägret. Hur tycker du att veckorna gått? Som vanligt kan jag inte göra annat än att konstatera att vi – ledare, deltagare, sponsorer, Pixbo – har lyckats igen. Gillar man att spela innebandy, leka, busa, bada och lära känna nya människor finns inget bättre ställe än Star Camp att vara på, både för kids och ledare. I år upplever jag att lägret skötts proffsigare än någonsin och förhoppningsvis är det något som alla som varit på campet känt av. Det har varit fyra helt fantastiska lägerveckor!
Vad har varit roligast under dessa fyra grymma lägerveckor? Oj, vilken svår fråga. Som vanligt är det jätteroligt att lära känna alla nya deltagare och få en ”catch up” med de som varit med tidigare. Extra roligt i år var att få följa Star Camps första stipendiat, Mathilda Jansson, under lägervecka nummer tre. Mathilda är själv anledningen till att stipendiet instiftats och jag tror inte att vi kunnat få en mer exemplarisk första stipendiat. Med höga ambitioner, talang, kunskap och teknik kommer man långt men Mathilda visade också prov på ödmjukhet och stort hjärta, både för innebandyn och de andra kompisarna i gruppen. De två sistnämnda egenskaperna är enormt viktiga jag tror att dessa kommer att hjälpa Mathilda det där sista steget till eliten. Kul att vi nu har satt ribban för kommande års stipendiater!
Om du skulle berätta 1 minne som verkligen satt sig på näthinnan, vad skulle det vara? Självklart har jag fått med mig en hel ryggsäck full av fina minnen från årets camp. Ett som värmer lite extra i hjärtat hos mig är från femkampen under fjärde lägerveckan. Sista veckan på campet hade vi även i år en hel del glada, men icke engelskspråkiga, ryssar på besök. I vanliga fall får vi ledare instruera i hur de olika grenarna skall gå till men vi som skötte hinderbanan hann knappt välkomna fram ett av lagen ur den yngsta pojkgruppen förrän svenske Alfred med kroppsspråk och enklare engelska visade sina nyfunna, ryska vänner hur de skulle göra. ”Watch me, watch me!” var de avslutande orden han yttrade innan han själv började med 15 varv ”irländsk julafton”. Alfred var en fröjd att ha med på lägret och blev senare, mycket välförtjänt, utnämnd till ”veckans kompis”.
Star Camp ger otroligt mycket glädje och erfarenheter till barnen. Vad ger det dig? Star Camp ger nog oss ledare minst lika mycket som det ger alla deltagande kids. Att i ena stunden linda en fot och torka tårar för att i nästa se samma pallervante springa runt och skratta med kompisarna är helt underbart och ger jättemycket extra energi till mig. Glädjen som sprids på Star Camp är helt enkelt något speciellt som inte går att uppleva på andra ställen. Som ”ambulerande ledare” (en blandning mellan lägermorsa, lektant och vaktis) har jag i år även fått förmånen att lära mig montera upp nedfallna element samt gjort debut med ”masterkey” (bultsaxen som knipsar upp hänglås till bortglömda koder och nycklar)…
Avslutningsvis, kommer vi få se dig på Star Camp 2013? Med gråten i halsen måste jag nog säga ”med största sannolikhet nej”. I slutet av juli flyttar jag nämligen till USA och Chicago för att stanna där i minst ett år. Men man skall aldrig säga aldrig; Star Camp är egentligen för roligt för at missa!
